Nu ska vi tala om förstärkningsord. Du vet, sådana som vi mer eller mindre omedvetet slänger in när vi talar med varandra. Kanske har du sett en “otroligt” spännande film, ätit en “helt fantastisk” måltid, eller sett en “superdupermegawow” föreställning.
Ovana skribenter tenderar att gödsla med med förstärkningsord. Duktiga skribenter är sparsamma med dem. Över huvud taget använder vana skribenter ganska få adjektiv – och ännu färre värderande sådana.
Förstärkningsord tillför nämligen varken känsla eller information. Dessutom går det snabbt inflation i dem. För att något ska vara “otroligt” krävs idag betydligt mindre än vad som krävdes igår. Somliga förstärker då förstärkningsordet. Det är en jätteotroligt dålig idé.
Försök att istället tona ner ditt berättande. Det ger mottagaren utrymme att känna själv. Bjud på upplevelsen, så att säga, istället för din värdering av den. Har du ätit en måltid utöver det vanliga, beskriv den. Ta läsaren dit. Låt texten förmedla upplevelsen; grönsakerna direkt från köksträdgården, de lättkokta primörerna, doften av skirat smör, vildforell så färsk att den sprattlar i pannan. Tanken på vitt vin i immigt glas en försommardag i Provence … ja, du fattar.
Det är läsarens uppgift att säga “det låter som en helt fantastisk måltid”.
